Portryck under betongdammar

Upptryck är en av de viktigaste faktorerna för stabiliteten hos betongdammar, men dagens metoder beskriver inte alltid dess naturliga variation. Detta projekt syftar till att förbättra beskrivningen av upptryck genom en modell baserad på mätdata. Tillsammans med ett övervakningsprogram ska modellen ge bättre möjligheter att kontrollera upptrycket, minska behovet av onödiga stabilitetshöjande åtgärder och samtidigt säkerställa en hög dammsäkerhet.

Portrycket, även kallat upptryck, uppstår på grund av skillnaden i vattennivå mellan en betongdamms uppströms- och nedströmssida. Det är en av de viktigaste lasterna som påverkar en betongdamms glidstabilitet.

För lamelldammar, som har relativt låg egenvikt, får upptrycket stor betydelse för stabiliteten. Om det finns nästan horisontella sprickor i berggrunden kan de fungera som glidplan, och då kan upptrycket påverka hela sprickytan.

Trots detta beskrivs upptrycket i dagens dammsäkerhetsriktlinjer med förenklade modeller som inte tar hänsyn till hur upptrycket varierar naturligt. När dammar utvärderas enligt dagens säkerhetskrav kan nyupptäckta sprickplan under dammen leda till att stabilitetskraven inte uppfylls. Det kan innebära kostsamma åtgärder som hade kunnat undvikas med en bättre beskrivning av upptrycket.

Istället skulle tillförlitlighetsbaserade metoder kunna användas för att utvärdera dammars stabilitet där de styrande parametrarna betraktas som slumpvariabler – detta utgör grunden för projektets arbete med att förbättra beskrivningen av upptryck.

Trots att upptryck under dammar har studerats i över hundra år är kunskapen om hur det varierar fortfarande begränsad, och det saknas fortfarande en heltäckande statistisk beskrivning. Detta projekt undersöker också hur igensättning av dränagehål påverkar upptrycket över tid och hur denna kunskap kan användas för att optimera underhållet av dränagen med hjälp av Bayesiansk beslutsteori, ett matematiskt och filosofiskt ramverk för att fatta bättre beslut under osäkerhet.