Den europeiska ålens utnyttjande av livsmiljön

Detta tvååriga forskningsprojekt kommer att analysera variationen i habitatval hos ål i svenska vatten – idag och i det förflutna. Det kommer att öka förståelsen för ålens ekologi, betydelsen av olika habitat för ål i svenska vatten och förklara vad som påverkar ålens val av habitat.

För cirka 25 år sedan ifrågasatte en studie om ålen alltid är en katadrom fiskart, vilket innebär att den föds i saltvatten, växer upp i sötvatten och reproducerar sig i saltvatten. Den nya studien visade att ålen kan växa sig stor i både saltvatten och bräckt vatten, och att de kan växla mellan olika livsmiljöer under livet.

Trots flera studier som publicerats under de senaste 25 åren vet vi fortfarande väldigt lite om hur ålar växer upp i andra typer av miljöer än svenskt sötvatten.

Under de senaste 125 åren har sötvattensfiskars livsmiljöer i Sverige minskat på grund av utbyggnaden av vattenkraft, särskilt från början av 1900-talet till 1970-talet. Vattenkraftsinfrastruktur, som dammar, stör naturliga vattensystem och blockerar fiskvandring. Även om fiskvägar ibland läggs till fungerar de ofta dåligt och stödjer vanligtvis bara ett fåtal arter.

Den europeiska ålen har minskat kraftigt sedan 1980-talet och är akut hotad i Sverige. Insatser sedan 2007 syftar till att återställa antalet ålar till 40% av deras historiska nivåer, främst genom att förbättra migrationen i sötvatten. Det är dock oklart om tillväxt, överlevnad och rörelsemönster skiljer sig åt mellan olika livsmiljöer. Vi vet inte heller hur tillgången på habitat eller ålens tillbakagång sedan 1980-talet har påverkat deras val av habitat, eller hur stor andel av de lekande ålarna som kommer från respektive habitattyp.

Metod

Detta projekt kommer att mäta spårämnen i ålens hörselstenar (otoliter) för att spåra deras rörelser från födsel till fångst. Spårämnena kan avslöja salthalten i det vatten som ålen levde i, vilket hjälper till att visa hur den rörde sig mellan hav, kust och sötvatten.