Kompetens för framtiden
Hely-Hutchinson Reservoir, Table Mountain, Kapstaden.
Jasmina Toromanovic har alltid varit intresserad av teknik och valde därför att bli ingenjör. Idag forskar Jasmina om dammkonstruktioner på LTU och dessutom arbetar hon som utbildningsledare för det nya civilingenjörsprogrammet Samhällsbyggnadsteknik. Jasmina vill inspirera unga att satsa på ingenjörsyrket!
Jasmina, varför valde du att bli ingenjör?
– Jag gillar matte, fysik och kemi. Min styvpappa var snickare, och jag fick vara med på hans jobb ibland och vi pratade om teknik. Det var hans förslag att jag skulle bli ingenjör. Det har alltid gått rätt bra i skolan för mig och jag har alltid varit nyfiken på olika tekniska lösningar, så det kändes lockande att bli ingenjör.
Nu jobbar Jasmina förutom med sin forskning, som utbildningsledare för det nya civilingenjörsprogrammet Samhällsbyggnadsteknik. Det är ett program som ersätter det nuvarande programmet Väg och Vatten.
– Vi behåller basen i programmet, men har lagt in lite nya kurser och en mer övergripande inriktning mot samhällsbyggnad. Det här ett sätt att modernisera programmet. Vi måste lägga upp utbildningen på ett sätt så att fler ”youngsters” förstår hur intressant det är att jobba som ingenjör inom väg och vattenområdet. Det finns ett stort behov av ingenjörer på området och så många roliga uppgifter!
Jasmina forskar om dammkonstruktioner.
– Dammar intresserar mig! Det måste vara säkra konstruktioner. Man måste kunna vara trygg i att det finns bra metoder som kan utvärdera stabilitet och säkerhet. Här finns mycket att forska om.
Jasmina blev klar med sin avhandling ”Monitoring and Modelling of Embankment Dams” i våras. Sedan dess har hon jobbat i ett seniorprojekt som handlar om dammar i den gröna omställningen. Vad händer utifrån nya sätt att köra generatorerna och nya nivåer i magasinen? Vi har skapat ett nytt belastningsfall som inte har de klassiska parametrarna för snabb avsänkning och normala flöden. Vi ska undersöka vad som händer med dammen då.
Förutom detta har Jasmina och hennes projektgrupp ett samarbete med Vattenfall på gång kring försöksdammen i Älvkarleby.
– Vi upptäckte en del avvikande beteenden som vi hade svårt att hitta förklaringar på. Det där har legat kvar i mitt huvud sen jag skrev avhandlingen och jag skulle verkligen ha svar på de här konstiga beteenden som dammen uppvisade.
Vad är det viktigaste för vattenkraften i framtiden? Vilka är de största utmaningarna?
– Det här kopplar till min roll på LTU, jag vill jobba för att det ska bli fler ingenjörer. Vi behöver kompetens för framtiden! Vilka effekter kommer vi att få av klimatförändringarna, det tror jag är den största frågan. Sedan har vi ju i Sverige många äldre vattenkraftverk, det är en annan utmaning.
Du har precis varit i Sydafrika med studenterna som går sista året på utbildningen Väg och vatten. Dina intryck?
– Det finns många naturtillgångar i Sydafrika. Det är ett vackert land. Många vill studera vid de högt rankade universiteten, men det finns tyvärr inte tillräckligt med platser. Det för att kostnaderna för att studera är enormt höga, men det finns en begränsad tillgång på scholarships, men inte i paritet till hur många som vill studera.
Vad gjorde ni i Sydafrika?
– Vi gjorde studiebesök i en gruva och en damm för dricksvatten och bevattning. Gruvdammsforskningen i Sydafrika är ganska lik vår forskning om fyllnadsdammar. Modellering och instrumentering är ganska likt som här. Det gör att vi kan förstå varandra, 0ch bolla idéer. Universiteten vi besökte hade imponerande laborationslokaler. Kanske kan vi starta upp ett forskningssamarbete och utbyta gästföreläsare till exempel. Det var intressant att se att mycket av min och studenternas kunskap är giltig ”world wide”! Det om något borde inspirera unga att bli ingenjörer tycker jag, att ha hela världen som arbetsfält!